Strävan efter det perfekta kommer i vägen för skapandet på ditt elpiano

Det finns inget som heter ”perfekt”. 
Det är en myt som, om man strävar efter den, resulterar i att man ofta hamnar i besvikelse och avbrutna processer.
För det finns nämligen inte något som hämmar inspirationen lika mycket som jakten efter någon sorts perfektion. 

En evig jakt

Detta gäller oavsett om man är byråkrat eller någon som sitter och ska komponera sin första låt på ett elpiano. Saken är den att det alltid går att finputsa sitt verk, vad det än må vara, ytterligare någon promille. Någonstans är det dock så att effekten av ens pillrande inte är mödan värd.

Den så kallade paretoprincipen dikterar till exempel att 20 procent av arbetet skapar 80 procent av effekten.
Därför är det mer effektivt att identifiera vilka 20 procent det är som du ska fokusera på mest i ditt arbete. Var får du ut mest av din energi?

Detta står alltså i stark motsats till det omöjliga idealet om att skapa något som är perfekt. Detta brukar istället leda till ett liv fullt av ofullständiga projekt och konstanta besvikelser. För det perfekta är som sagt en myt, ett koncept som i sig är imperfekt.
Istället handlar det om att göra så gott man kan, gärna få input från folk som man litar på och som är kunniga inom det givna området och sedan någonstans säga till sig själv: ”Detta är gott nog!”.

Lär vi oss att acceptera den känslan kommer vi också att märka att vår produktionshastighet ökar samtidigt som vi också känner att vi skapar något med kvalitet.
Detta ger i sin tur mening till livet vilket leder till att vi känner att vi har hittat vår plats i tillvaron.
Med tanke på hur många av oss som just nu känner sig vilsna är på jorden är det extra viktigt att inse vilken kraft det finns i att sluta sträva efter det perfekta – och bara skapa ur våra hjärtan.